Fuck you, robo-skum!

- "Aktivt deltagande i samhällsutvecklingen och mobilisera sig på ett demokratiskt vis" är sånt som kommer ut ur min ex-pojkväns mun när vi diskuterar saker ibland.. Han ska nämligen arbeta med samhället när han blir stor, era dramabögar!

Anledningen till att jag inte skulle kunna arbeta med nåt politiskt eller samhällshjälpande är att jag skulle snärja in mig i ett nät av frågor om hur man ska gå till väga och vad som är egentligen "rätt"..

Problemet med olika samhällsprojekt är ju att det blir svårt att få med alla, och att få alla att känna sig välkomna.
En mötesplats som t.ex. ett cafe i ett utsatt bostadsområde blir ju lätt "beslagtaget" av områdets alkisar/narkomaner och högljudda ungar. En plats som Lava i Stockholm är ännu ett exempel på hur en viss "grupp" människor kan ta över ett ställe. Jag kanske till synes, om jag har rätt kläder på mig, skulle passa in med ung vänster-kidsen som hänger där, men jag känner mig sjukt obekväm dom få gångerna jag har vistas där.

Så hur ska man hantera sådana problem, det är sånt som mest ger mig huvudvärk och får mig att säga fuck it!
För ett annat problem är ju även om det finns bra ställen där man kan få hjälp, uttrycka sig och umgås med andra människor, är ju att nå fram med informationen om det till alla.
För vad är det för vits att unga kids med politiska åsikter och som kanske har rika, stöttande, kulturarbetande föräldrar ska få träffas och göra pärlplattor för självkostnadspris?
Det är väl förstås trevligt för dom, och dom ska väl också ha rätt till en arena att vistas på, det är inte det jag säger.
Vad jag menar är vem är det som ser till att ungdomar utan kompisar, som spenderar sin fritid framför datorn, eller andra människor som man inte kommer fram till, vem ska hjälpa till att ge dem sina rättigheter och berika deras liv?

Detta är anledningen till att jag ska jobba med något väldigt hanterbart, som till exempel konditor och se till att jag bakar asbra tårtor, eller konstnär och måla mina tavlor eller whatever..

Miljö eller annat sånt duktigt är svårt för mig att engagera mig i..
Mycket för att jag tycker att det råder ett sånt hyckleri vad det gäller allt sånt. Det är ju medelålders par med bra lön som köper ekologiska produkter för att vara duktiga och kanske undvika alla dessa läskiga gifter som allt är besprutat med och sedan aldrig åker kollektiv trafik. Det vegetarianer/veganer som tycker att man är satan om man inte sopsorterar, och som sedan flyger till indien för att finna sig själva.

Jag har aldrig flygit, ingen av mina föräldrar har körkort, nästan alla mina möbler är soprumsfynd eller secondhand, och framför allt har jag allt för dålig ekonomi för att utgöra en stor miljöfara. Så om jag är bakis och städar efter en fest - klart som fan att jag slänger glasflaskorna tillsammans med mitt andra skräp.

Nu är ju i och för sig min moral lika väl genomtänkt som min dröm om att vara en kvinnohjälte i cool röd kroppstrumpa och vita lackboots, som röker cigarr och går runt och skjuter robot-banditer i en coolt 60/70-talsinspirerad framtidsvision - och det får du ju tolka hur du vill..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0